Tiden mellan Lidingöloppet och Lida Loop var jag alldeles för slapp och tränade inte alls så mycket jag borde. Jag funderade faktiskt länge på om jag verkligen skulle köra Lida Loop överhuvud taget. Det blev 11 pass, vilket kanske inte är lite för att vara mig, men jag var även lite oförberedd på hur bansträckningen gick och typen av lopp. Lida Loop skiljer sig ju rätt mycket från Lidingöloppet.
Min trotjänare Scott Scale 970 fick även den en tuff uppgift på de tre looparna. Suntour-gaffeln är väl egentligen inte direkt lämpad för den typen av bana och det var bitvis riktigt jobbigt. Innan loppet plockade jag isär cykeln och rengjorde samt smorde noga. Jag hade ju bytt belägg, kedja och kassett innan Lidinöloppet, så de var fortfarande i fint skick. Jag har ingen bra plats för underhåll av cykeln, så det blir oftast att flytta på möblerna i vardagsrummet, lägga ut en press och sätta upp mekstället mitt på golvet.
Jag hade ingen kompis med mig på loppet, men redan vid universitetet såg jag en bil med folk från MTB Täby som jag följde eftersom jag inte hade full koll på sista biten. Det var fullt med bilar på plats redan när jag svängde in på parkeringen, trots att jag var där nästan 2,5 timme innan start. Regnet hängde i luften och det blåste rätt hårt vilket gjorde att det kändes ruggigt. Jag var tillbaka till bilen säkert 3-4 gånger för att klä på mig respektive ta av mig kläder. Det slutade med att jag körde i kortärmat och i bara de korta cykelbyxorna. Det går fort att få upp värmen.
Det blev snabbt en lång kö innan de släppte in i fållorna. Jag ställde mig i fålla 5 för snabba motionärer men kom ändå rätt långt från snöret. När jag lagt cykeln på plats gick jag upp för slalombacken som tävlingen börjar med. Jag fattade såklart att det skulle bli trångt så jag försökte hitta bra spår. När starten gick blev det nästan på en gång riktigt trångt. Jag lyckades kryssa mellan folk som hoppat av i branten och stoppades inte förrän jag nästan var uppe. Klart irriterande, men jag får seeda in mig i en bättre startgrupp till nästa år.
Väl ute på banan var det trångt och bitvis kö, framför allt när vi kom från de första motionsspåren och in på singletrack-stigarna. Första loopen gick bra och jag höll både fart och humör uppe. Andra loopen däremot, tog knäcken på mig. Det var lerhål blandat med hala berghällar och ett jäkla stötande. När jag kom ut på tredje loopen var jag rätt färdig, men lyckades få i mig energi och övertala mig själv att köra för allt jag hade. Jag märkte att min mål-tid för loppet sakta men säkert närmade sig och jag missade gränsen med bara några minuter. I sista backen upp för slalombacken innan mål hoppade jag av och gick. Trots det kom jag knappt upp för backen då jag var så oerhört trött och slutkörd. Det var en fröjd att få köra över mållinjen och återhämtningen tog ett bra tag.
Nu är jag ute efter revansch 2016 och har dessutom flyttat en resa bara för att jag ska kunna vara med då.
Tävlingsfakta
Namn: Lida Loop
Längd: 65 km
Mål-tid: 3:30:00
Mål snittfart: 18,6 km/h
Resultat tid: 3:32:09
Resultat snittfart: 18,4 km/h
Vinnare tid: 2:19:30
Placering, klass: 133
Strava Suffer Score: 268
Puls (snitt/max): 162/184
Medeltemperatur: 15
Min GPS i klockan verkade inte hänga med helt eftersom den bara loggade 62,1 av de totalt 65 kilometrarna.

Mekområde i vardagsrummet

 

Starten vid Lida Friluftsgård

 

På toppen av första backen. Det kommer bli trångt här.

 

Längst ner på första backen

 

Första svängen

 

Det var huggsexa om platserna i fållan

 

In action i skogen. Foto: Happymtb.org

 

Maten efter målgång, nja inte helt i min smak

 

Ja, det här var en av de jobbigaste utmaningarna jag gjort

 

Det var blött och lerigt på banan